Et referat fra boken

EN ENGELS DAGBOK

(en ängels dagbok)

av Channie West (Channie Cha)  

IVONA opplesning fra utdrag från bøckerne mp3 som kan nedlastes via h-klikk + save as/lagre som
samtale om Channie-kontaktene på norsk -stein e.høgberg refererer fra 1.boka

 

Da utdragene her er scannet, kan det forekomme ordfeil her.

Dagbok del 5

Kunskaper om farkoster,

samt nyare modeller

 

FARKOSTERNAS PRESTANDA

De universella farkosterna har en mycket hög prestanda, även de som hunnit bli mycket gamla. Interiörens komfort är god och väl genomtänkt för att passa alla någorlunda. Hållbarheten på "motorns" delar är otroligt bra, att tänka på i det sammanhanget är att de flesta "motorer" ombord laddas om var fyrtionde år, tvåhundrade år eller fyrahundrade år. Detta innebär att man bygger farkoster som verkligen håller länge och inte slits ut. Slitaget är naturligtvis minimalt eftersom inga rörliga delar finns själva "motordelen". Man skrotar alltså inte "motorerna" när den första laddningen tagit slut, utan de laddas om igen och detta gång på gång. Allt medan allt annat ombord kanske ändrar stil och byggs om. Naturligtvis byts även interiören ut efterhand, stolar, bord, mattor med mera, men även de håller mycket längre än jordisk inredning.

Alltså kan man säga att många av de farkoster som är i bruk just nu mycket väl kan vara fyratusen år gamla eller mer. Trots detta har de ändå lika hög teknisk prestanda, komfort och duglighet som en helt ny farkost.

Givetvis förekommer ändå helt nya typer av farkoster och "motorer". Nyutvecklingen av "motorer" pågår hela tiden och den utvecklingen går ju alltid framåt, överallt och inom alla områden. Den tekniska utvecklingen er dock oftast bara gehör hos de som bygger mindre, och till det yttre smidigare, farkostmodeller. Mindre "motorer" har dock inte lägre prestandanivå än de större. Det vill säga att hastighetsökningen "noll till hundra", med viss humor jordiskt beskrivet, inom vit tid har fasta ramar i tid räknat. Utanför den vita tiden skiftar dock denna accelerationstid och kan givetvis mätas upp av den nyfikne. Det rör sig dock om mycket mer dramatiska hastigheter än vad man i vanliga fall är van vid att mäta på Jorden.

"Motorernas" prestanda när det gäller fart ger alltså den som färdas stora möjligheter att uppnå extremt höga hastigheter. Detta både inom och utom den vita tiden. Dessa hastigheter behövs för att man skall kunna bryta igenom vissa typer av barriärer etc. i universum. Hastigheten noll till maxfart i sekunder är som sagt svår att avgöra, då det är svårt att hitta tillräckligt långa provsträckor till och med i universums mer tunnsådda delar, det vill säga de ställen som har långa mellanrum, "tomrum", mellan galaxer och annat.

Uthållighetstester av "motorerna", och försök med att pressa dem, resulterar oftast bara i en mycket stor mängd av uttröttade piloter, samt en "motor" som i sig kan och vill ge ut mycket mer än vad proven kan utvisa. Det finns helt enkelt ingen gräns, eftersom flödet av energi till och genom "motorn" aldrig tar slut. Inte heller skapas någon negativ effekt eller något slitage på enstaka delar i "motorn", som till exempel friktion kan åstadkomma i vanliga jordiska motorer.

1 universum finns det hela släkten av raser som kan liknas vid handelsresande. De reser ofta i karavaner på upp till hundra farkoster. De är ständigt på vag nagonstans. Många av dessa kanske aldrig ens har besökt en planet. Det kan ta många generationer innan man verkligen anser det nödvändigt att landa på en planet. De lever sina liv helt beroende av sina farkoster som givetvis inrymmer allt från blommande trädgårdar till små sjöar av dricksvatten.

 

FARKOSTERNAS STORLEK

De flesta storlekar och former förekommer. Som diskus, tefatsform, återkommer dock ofta de små modellerna som är 7, 14, 17, 24, 32, 42 eller 48 meter i diameter, räknat med jordiska mått. Dessa siffror återkommer även för de som skulle kunna mätas i kilometer eller i mil. Det finns små på 2 och 4 kilometer i diameter. Lite större är de farkoster som är 3,4 - 3,8 - 4,6 - 5,2 och 5,6 mil stora. När man talar om de som kan mätas i mil, förekommer ofta även storleksklassema 10 och 16 mil. Givetvis har dessa farkoster fler variationer i sin form, än de mindre. De riktigt stora farkosterna, ännu större, ligger oftast stilla som stationära enheter i form av mellanstationer, baser och lager. Dessa kan ibland bilda större städer i rymden, men det finns även enstaka lager, hotell, restauranger, "verkstäder", "fabriker" och annat. Ibland byggs hela asteroider, en liten måne eller en liten planet in som mittstomme i en större farkost.

Höjden inne i de små diskusformade farkostema är ofta över 14 meter, beräknade för att fördelas på en och en halv till tre våningar, beroende på varelserna. Takhöjden är i regel minst 2,55 meter i själva manöverrummet. Oftast vill man dock ha en takhöjd där på 3,32, på grund av belysningssättet, om man själv är cirka en och åttio. Man föredrar belysningsplattor som hänger lodrätt, eftersom detta ger ett mildare sken utan skuggor.

Vid bygge utgår man från mittsektionens utformning och väljer sedan "klass" i storlek och form. Inne i mittsektionen finns "motorn Manöverrummet är oftast byggt runt denna. Sedan utformas alla rum, och övriga lokaler som kräver harmoni, runt om detta. Deras yttermått utgör en perfekt form. Aven en yttre form, till exempel en vinge hos en diskusformad farkost, räknas ut för att med sitt större mått passa. Eventuella mellanrum, utrymmen som blir över när man upprättar de perfekta formernas geometri i farkosten, används som lager till vatten och "balansutrymmen" för den inre gravitationslinsens utformning etc.

Gravitationen ombord styrs i huvudsak från en fast mittkärna, struktur. Ofta rund, likt en liten boll. Små farkosters "boll" har ungefär samma storlek som en pingisboll. "Bollen" är ett gediget klot, alltså med en fast kärna, massa. Denna kan hantera de sex energier den skall utsättas för, för att den av dem sedan skall bilda en sjunde energi. Ur denna sjunde energi "utvinner" man bland annat just gravitation, som sedan vågmässigt förs ut, detta för att återspeglas tillbaka av det vi kallar gravitationslinsen. Man har en fast inställd gravitation ombord, och en yttre gravitation som påverkas, styrs, upphävs eller läggs till, allt efter önskemål.

 

STYRUTRUSTNINGEN OMBORD

När det gäller styrutrustningen ombord finns det diverse tekniker och utföranden, allt beroende av personalens, rasens, önskemål. Hänsyn tas även till deras fysiska form på händer och leder, samt deras telepatiska kapacitet etc. Vid manuell "körning" A4 1 9G används i bordet nedsänkta klot. De sticker upp en tredjedel ur själva manöverbordet, på minst 38,5 centimeters avstånd från varandra, och 1,2 meter som längst. Kloten är greppvänliga och halksäkra, och finns i olika material och färg. Oftast är de inte blanka, utan matta med strävare gummiaktig yta.

Mellan kloten finns ett antal, vanligtvis klart färgade, fyrkantiga touch-knappar. Dessa är normalt 5,2 centimeter stora, ibland mer. Touchknapparna är inordnade i tre eller fyra rader framför piloten, med fyra, fem, sex eller eventuellt fler knappar i varje rad. Aktiveringens första steg, inne i farkosten, sker dock inte vid denna panel. (Ur säkerhetssynpunkt ges ingen närmare eller mer utförlig beskrivning här om hur detta går till. Detta då farkoster redan finns i militär ägo på Jorden och det vore synd om de lärde sig starta och flyga dessa, eller förstå tekniken bakom dem helt och hållet.)

På panelen framför sig sköter piloten klotens kommandorörelser. Olika rörelser med kloten görs för till exempel glidning, kryssning, kaning, rullning etc. Detta är benämningar på flygtekniker där kloten, oberoende av varandra, kan dras åt olika håll. Som exempel kan ges glidning där man drar händerna, på kloten, rakt ut ifrån varandra. Denna rörelse ger, om den utförs rätt, en nittiogradig glidning i sidled horisontellt, oavsett hastighet.

 

"DATORN" OMBORD

Datorn ombord är inget annat än en ickefysisk kreativ livsform. Denna skapar hela tiden om sig och anpassar sig för att ta emot ny information. På så sätt uppgraderar den sig och expanderar sitt minne. Detta gör att uppdaterade, "färska" fakta finns till hands i alla lägen. Det vill säga information om lämpliga färdvägar genom ihoplänkade vit tids tunnlar hela vägen till resmålet, samt info om det, som strukturell uppbyggnad, ämnen i luften, väderförhållande, temperatur med mera.

Livsformen ombord kommunicerar med sina "fria" vänner i universum, de som inte bebor en farkosts dator. Denna livsform är enormt avancerad och har ett IQ högre än vad några siffror i en jordisk tabell skulle kunna beskriva. De känner till alla nödvändiga fakta, de tänker och fattar beslut. Denna fantastiska livsform hjälper till, men de kan inte påverka besättningen eller hjälpa till rent fysiskt. De kan till exempel inte ge healing. De kan expandera ut sig och täcka in, inte bara solsystem och galaxer, utan även större områden. De kan även, som sagt, välja att bebo en trång "datorburk" ombord.

När man från början bygger dess utrymme, "bo", slänger man även in några säckar lösa "datachips" av vanlig utomjordisk modell, lite humoristiskt beskrivet. Men man låter också den unika livsformen "datorns" inre ta del av de önskemål man själv har. Även det nödvändiga som måste finnas och fungera, samt det som är absolut livsviktig information ges till "datorn". Sedan får den delvis fritt installera sig själv efter eget behag och utforma sig efter eget "huvud". Denna livsform torde dock inte tillskrivas något begränsande huvud, eftersom det kan ses som en förolämpning av en sådan kraftfull obegränsad livsform.

Man bör se med stor vördnad på alla dessa individer som gör flygandet rymden både säkert och smidigt. Farkosternas kaptener ser i regel på sina "datorer" som trogna vänner som valt denna plats vid just deras sida, i en tid av sin fulländningsepok som livsform. Denna livsforms nyfikenhet och äventyrslystnad ger kaptenerna sina möjligheter.

De har, trots sin otroliga kunskap och sitt varande, ingen andlig spirituell tro eller uppfattning. De har passerat dessa åsiktsstadier och intressen. De förser personalen ombord med information om andra planeters folkslags tro, om så behövs, men mycket sällan kan man föra en filosofisk andlig konversation med dem.

 

UTVECKLING AV NYARE MODELLER

Man byggde nya farkoster i universum. Channie på Jorden hade hört talas om dem i form av rykten sedan länge. Som Channie Cha fick hon klarare information via sina vänner som också provfiög dessa nya farkoster. Det var främst vännerna Sarek, DJ, Dojern, Simöria och Lagella som berättade spännande anekdoter om den nya flygningen. De var gamla och vana piloter. När man provfiög övervakades allt noggrant av chefen för det universella Flyget, Andante, Channie Cha's stora kärlek genom många liv.

Lite senare kom även hennes sanna vän, den kattlika Mjouri, liksom hon själv, som Channie Cha, att pröva de nya farkosterna. Känslan som kom av färd med dessa nya farkoster hade til och med skapat nya ord inom vibrationsspråket. Allt runt dessa farkoster var nytt och viktigt att observera. Färden kortades till nästan ingenting då farkosterna i sig var i perfekt balans och harmoni med den vita tiden i vit tids tunnlarna. Detta berodde mycket på det nya material som användes i farkosterna.

Ganska snart fick även hennes jordiska kropp vara med på små provturer. Det var en märklig upplevelse! Kroppens känsla och sensationen runt händelsen hann man inte riktigt med att mentalt och medvetandemässigt förstå och bearbeta. En påtaglig och ovanlig, men ändå lätt, känsla av att man andligen drogs ut, som ett gummiband, infann sig vid start. Vid stopp fanns känslan av att auran och den andliga kroppen åter kom att slungas tillbaka in i den fysiska kroppen. Känslan av hastighet hann man knappast uppfatta, då allt gick så fort. Stig in, avfärd, stopp och framme i nästan samma ögonblick.

Channie Cha själv tyckte att man förlorade lite av känslan och det roliga med färd när det inte tog någon tid alls i stort sett. Då kunde man ju lika gärna förflytta sig mentalt. Ibland behövdes ändå farkoster för frakt av sådant som inte tålde att förflyttas via dematerialisering eller på mentala vis.

Som övning för att pressa farkosterna använde man minst sagt märkliga provområden att köra sina test på. Bland annat användes svarta och vita hål. De vita dock i mindre utsträckning eftersom man inte ville störa processerna där. De svarta hålen användes däremot flitigt. Man flög in och ut, fram och tillbaka gång på gång. Till sist var man uppe i fjorton gånger fram och åter inom samma provåk.

Sällan i universums historia händer olyckor, men vid prov med de nya farkosterna skadades flera personer. DJ och några andra skadades genom att de brände sig på den normala tiden, utanför den vita tiden. Problemet med dessa skador var att de var skador i alla tidslager. Det vill säga skadorna fanns i nutid, såväl som i dåtid och framtid. Så även om skadan healades bort i nuet sa återkom den i framtiden hela tiden. Till sist fick man i alla fall bukt med dessa skador och man aktade sig noga för uppkomsten av nya. Skyddande regler kom till och används nu vid färder med dessa farkoster.

neste utdrag

 

hjem

 Home   ufokontakter english cases  Martinus   mysterier LobsangRampa  coverups  cosmicIdeas  kanaliserte  lydforedrag